Med havet i ryggen och himlavalvet tätt an hjässan
sitter jag inför en explosionsinfattad svart spegel
Det var på denna höga plats vi kom till jorden
utan blad att täcka vare sig vårt kött eller orden
och det är här vi ska ströva när allt är över
På samma sätt; frispråkiga i all vår glans bland löven
Genom tunga skyar ska ljuset tränga mot lyfta pannor
och slutna ögon varseblir den
storslagenhet vi alltid tog för given
Det var här vi tog några av våra första steg
och en del av oss dog efter deras första svek
När jag till slut insåg att han tog till bältet
var det redan för sent och du hade flytt fältet
Vad vi har nu kommer från det vi inte fick
det vi testade och vann och det som inte gick
Jag undrar om gässen över Lygnern bär din själ
för här vid mitt vägskäl hoppas jag allt gick väl
Du har lagts här, på min Jordens vackraste plats
och nu sitter jag här med orden och tar sats
för att sno en språkdräkt ur kejsarens palats
Vi frågar oss vad som sagts och vad vi hört
trots att det viktiga är vem vi berört
och utan att ha sett nåt eller ens andats
så har du och min själ beblandats
ja, så mycket själ har du att min helt förvandlats
Jag undrar varför jag aldrig var så här ledsen när jag var yngre
och känner djup frid av att sitta här, högt upp,
och betrakta ett V av gäss över Lygnern

Det här dikten (med musiken) gör mig så jäkla varm. Det är väldigt annorlunda från allt annat som jag har hört från dig. Kanske därför det är så bra.
Tack. Va skönt den får dig att känna. Jag tycker nog att mycket på skivan är annorlunda än sånt jag gjort tidigare.. det är läskigt och spännande.