Våra brev är envägskommunikation.
Du plöjer pappret med en handstil som en pojke.
Men djupt i fårornas fibrer har du sått nåt annat
och det växer i mig.
Bilderna vecklas ut som om du verkligen
knölat ihop dina skisser lite snabbt sådär
och jag var papperskorgen du kastade dem i.
Du trycker så att dina brev blir kreditkort
som jag inte kan förstå att förfalska.
De gamla maskinerna tillverkas inte ens längre.
Kvittona jag kluddar på måste jag spara
det är viktigt med ordning på räkenskaperna.
Jag slickar igen mina kuvert för smakens skull.
Segerns sötma över att ha åstakommit nåt.
Du nämner inget om att de kommer fram tomma.
Hittar på frågor att svara på,
reflekterar som om jag hade nåt att säga.
Du ritar teckningar till historietterna
jag kunde ha skickat;
jag kunde ha skrivit.
jag kunde ha skrivit.
om jag skrivit dig kunde du ha funnits
