hon slänger hela sig ur och över dig
och är en snålblåst snarare än en storm
när småspik i byarna regnar blind sand
hur ska du treva dig ur den här natten
du viker en tum och han flyttar fram
och rätar upp sin skuta i din vind
så seglen piskar öronbedövande nära
kommer bommen slå dig i vattnet igen
jag virkar inte längre hans handstil
som om hon betydde ögon för solen
med lava utmed kinder mot skäggbrand
vinden vänder mig mot ditt hus igen
jag tycker om den här. det är något som sker med dina skrivna ord these days. det vilar en slags melankoli som tar i hand med något slående vackert.
Ditt språk i den här är så härligt beskrivande och samtidigt väldigt opretentiöst. Jag gillar det starkt.