strimlade minnen virvlar i magen
rakbladsvassa radmaskar i skithög fart
du kan fånga upp dem två och två
och hålla dem mot gryningsljuset
övertygad om att där finns ledtrådar
försöka pussla ihop dem med varann
men de passar inte ihop nånstans
ett skärpt sinne skulle se ett mönster
som för dig är knappt förnimbart. vagt
de olika remsorna bildar ett sammanhang
men det är utom räckhåll och gäckar dig
och det känns som allt det här går på tid
känslan blir allt mer svindlande
som om du faller in i dig själv
utan att slå i marken
du bara virvlar med
