Feed on
Inlägg
Kommentarer

Förändring är den äldsta frågan
så svår att förstå utan stop motion

* * *

Jag har suttit vid panoramafönster
i två månaders tid och följt hur träden
förbränns som supernovor i ultrarapid
De är döende stjärnor i rymden
men de svarta hålen är mina

Det är lite som om de sög ner all energi
i rötterna bara för att orka reflektera
fotoner i vackrare våglängder på hösten
som om de visste att vi behövde det
eller som om de behövde det själva

One Response to “brinnande rönnbär”

  1. linda skriver:

    den här dikten är otroligt fin på sitt melankoliska vis. sluta aldrig skriva, du har det i dig

Lämna ett svar