Årets (och livets) första Haiku
Posted in dikter on Jan 12th, 2010
Andedräktsröken
och trängda knoppar väntar.
Ödet implicit
Posted in dikter on Jan 12th, 2010
Andedräktsröken
och trängda knoppar väntar.
Ödet implicit
Posted in dikter on Jan 1st, 2010
Ikväll var jag inne i en port
där jag bott en gång i tiden
och gav några gamla nycklar
till en kvinna jag inte känner.
För varje vit fläck på kartan
som fylls i med linjer och färg
lämnas snart ett brännmärke
cirkulärt som efter en cigarett.
Tomt svart och svidande kanter.
Du kommer rämna runt mig möllan
när glöden perforerat allt för mycket.
Du är [...]
Posted in dikter on Dec 10th, 2009
Av alla här i dag var jag den trevligaste
Jag är förrådd, skrumpen och urvriden
som efter en dag i arbetsmarknadsåtgärd
vi jobbar inte för pengar
vi skyfflar bara tid fram och tillbaka
men den rinner mellan våra fingrar
som ett mervärde
Som en promenad över petroleumprodukter
där jag sitter med laptopen som en sköld och kastar
regnbågsfärgad gatsten i en parabel mot grå [...]
Posted in dikter on Okt 29th, 2009
Vaknar till ännu ett inferno
bränder bakom mina ögon
Det är den fria viljans triumf
som slår upp dem trots allt
Bänder upp sängens isflak
för att bryta mig fri få luft
En relik en Ötzi går i dagen
fast i åren och kylans grepp
drar kall luft i värmexäxlare
och jämnar ut drivande glöd
När sval är det nya eldig
klär jag bäst i blockfärger
Polerade ytor som porslin
fast matta som stengods
bryter ljuset i mina ögon
Kontrollerade bågar och
betvingade kartor ler
Posted in dikter on Okt 22nd, 2009
I. (förutsättningar)
Jag skriver aldrig lättare
än på tonvis av stålhjul och räls
invaggad i ett vänligt magnetfält
som är en skärm är ett filter
mot höstträdens solstormar och
släpper igenom ett åldrat ljus.
Gulnat i processen
II. (morgon)
Hösten är en ensam ek.
Den står där
i den lyftande morgondimman
hovrande över hagens buller
av ljust frostgräs och
mörkare långhåriga tuvor.
Jag anar den nu. Hösten alltså.
Blekt brun genom [...]
Posted in dikter on Okt 21st, 2009
Min skrivbordsbakgrund är ett skeppsbrott
och himlen och havet går i krig över min själ.
Jag vet inte vilken sida jag vill ska vinna
men kan bara fortsätta skriva. Som simtag.
Anteckning efter anteckning.
tecken färgade som döda pixlar
flyter upp på stränder av fullt upptända
Jag plundrar dem på dikter och historier
som förfalskade kvittenser på ett liv
Det här är mitt kaparbrev
Posted in dikter on Okt 20th, 2009
Förändring är den äldsta frågan
så svår att förstå utan stop motion
* * *
Jag har suttit vid panoramafönster
i två månaders tid och följt hur träden
förbränns som supernovor i ultrarapid
De är döende stjärnor i rymden
men de svarta hålen är mina
Det är lite som om de sög ner all energi
i rötterna bara för att orka reflektera
fotoner i vackrare [...]
Posted in dikter on Okt 16th, 2009
Varför skrivs inga hyllningar till den här delen av hösten?
När Malmö äntligen visar sitt rätta Göteborgsansikte och
jag kan andas igen och ha alla mina favorittröjor. Samtidigt
* * *
Kyla som tusen nålar är akupunktur över
mina bara knogar under cykelturen hit
och jag får gnugga dem i stugvärmen
Alla offentliga byggnader blir hem
och hem är trevnad och vi [...]
Posted in dikter on Okt 11th, 2009
My fingers, they open up like gates when I type [...]
-Anis Mojgani
När jag skriver dikter i datorn
blir det till musiken med ticks
och kloliknande dansande
fingerhänder som nåt mekaniskt
Det är lite som att jag styr nåt
väldigt avancerat som en farkost
det är väldigt tungan rätt i mun
vanskligt och får inte gå fel.
Trots det saknar jag
korrekt fingersättning.