Posted in dikter on Okt 6th, 2009
vi står och säger allt med fingrarna som citationstecken
så jag tvingar mig att syna alla minnen efter mutationstecken
Jag faller inåt Mamma. som en man i ökenpiruetter
när Valerie Solanas får mig vilja röka cigaretter
this dust devil must level fast hellre
komma in och röra runt åt det lite bättre
så markerar den här hösten slutet på vår strid
när [...]
Dina tidslinjer kastar sina fingervingar ut från livs leende som
solvindar från glödande skarpa som tuschbågar ur pupiller rinner
bortom bejakande och sträcker känselspröten över min
skakande talande hand läcker med bläcket men kan ändå inte
måla de finaste linjer förstås utav åren och visaste kvinner som
skymtar i skrymslen och rynkor från ögon till rödlocks
från döden så föds nåt [...]
strimlade minnen virvlar i magen
rakbladsvassa radmaskar i skithög fart
du kan fånga upp dem två och två
och hålla dem mot gryningsljuset
övertygad om att där finns ledtrådar
försöka pussla ihop dem med varann
men de passar inte ihop nånstans
ett skärpt sinne skulle se ett mönster
som för dig är knappt förnimbart. vagt
de olika remsorna bildar ett sammanhang
men det är utom [...]
Posted in dikter on Nov 8th, 2007
1.
Jag gråter inte längre.
kan inte sluta tänka på att
han är min konfirmationspräst.
tala om borgelig uppväxt;
konfirmera sig av tradition.
Jag är inte med i kyrkan längre
och jag har slutat gråta.
trodde jag
Han talar om guds rike
och kärlek
det känns som att han snärjer dem
väser ”Gud kan trösta er” i nacken
ettern kliar under skjortkragen
ta mig härifrån
men ingen släpper ut mig,
öppnar [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Med havet i ryggen och himlavalvet tätt an hjässan
sitter jag inför en explosionsinfattad svart spegel
Det var på denna höga plats vi kom till jorden
utan blad att täcka vare sig vårt kött eller orden
och det är här vi ska ströva när allt är över
På samma sätt; frispråkiga i all vår glans bland löven
Genom tunga skyar ska [...]
