vi jobbar inte för pengar
vi skyfflar bara tid fram och tillbaka
men den rinner mellan våra fingrar
som ett mervärde

Som en promenad över petroleumprodukter
där jag sitter med laptopen som en sköld och kastar
regnbågsfärgad gatsten i en parabel mot grå strukturer

Jag har en penna och den är min sista utväg
jaq har ingen plats jag har inga verktyg
som reklambudget eller busshållplatser
jag har bara min verklighet och banden
som håller mig fast.

Så låt mig klippa sega strängar med denna spritpenna
teckna vattenfasta vingar som en verklig kontrast på det grå.
Blyerts skulle inte fästa här eller synas.
Det här är livet vi kan inte skissa här allt ritas live
rakt ner i huden och stannar kvar
trots dåligt minne eller sanering.

Av alla här i dag var jag den trevligaste

vi jobbar inte för pengar
vi skyfflar bara tid fram och tillbaka
men den rinner mellan våra fingrar
som ett mervärde

Jag har en penna och den är min sista utväg

• Ligornas årstid
• Monoton repetativ playlist
• Forcerad snurr

Håll till godo mina vänner.

Det är du lika mycket som jag
som skriver den här historien
där vi står halvkvävda av svetten,
högst uppe på ramberget
bara för att kunna få lite luft.
Vi står och skriker åt skyarna
att ge oss lite åska.
Ge oss överslag och vattendroppar,
ge oss svalka och inomhus,

Jag sitter i vad Mormor kallade Svaleboskogen
där det som är kvar nyss räddades
till stympning i förtätningen
där planer är i ständig förändring
som husen på andra sidan Högsboleden
från mig fick några extravåninger
mer än de hade på bilderna innan

Men det är väl så: allt skjuter i höjden..

som vattennivån som kommer översvämma lyxbyggen
i hamnen jag hoppas hasselbladshuset var billigt
för receptionen kommer ligga under vatten snart
som splitter nya järnvägar
som Kanaltorget och Göteborgshjul
som sätter G på turistkartor oavsett
vad de mäktigaste industriländerna
kanske gör innan 2050
så jag hoppas de där gondolerna är vattentäta, Göran.
Som Venedig
En ny attraktion i göteborgs lyxflanörhamn.
Se stan från både över och under
älvens yta som sakta stiger över stan
som järntorget kommer husera strandcaféer snart
så lägg den snurrande kartnålens budget
på ledsagarservice istället. Det kommer behövas
när stadskartan ritas om stup i kvarten

eller tar vi inte emot fler asynskadade i den här stan?

Annars är vi ju så hetsande att utöka medborgarantalet att göteborgsregionen numera innefattar halva halland.

Så ge mig en gnista som en elbil
som infrastruktur har funnits länge
som koppar verkar bara finnas på Lindholmen
som lånecyklar och sånt som
borde finnas för alla och särskilt för gömda flyktingar
som ofta åker fast i gestapokontrollerna på vagnen

när bilindustrins hjul äntligen nästan slutat rulla
så forcerar vi en snurr som kullager
och nu kommer kylan och vädret.
I nyhetstorkans årstid
och torrajorden kan inte
ta emot allt regn översvämningarnas årstid

Så ge mig långbyxor och en kofta
Ge mig semster och mulet
ge mig en bok och funderingar

i Ligornas årstid.

Butikens kyla sväljer dig hel med tusen nålar
Med risk för förkyning står du som en grönsak och
ångar i ett svalfräsht inferno av likriktning
och på en platt-TV dansar Thriller
och du vill skrika se upp
men det är redan försent
Jacko är redan Zombie
som metafor för skivindustrins
strupgrepp om kreativiteten

och allt som ringer i öronen är
en monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist

som reklamlobotomi rensar rent mellan öronen
seså inget farligt köp storbolagens katalog
rätt upp och ner som spotify.
Drönare.

Expiditen är redan där
hon störs av gatutrubarurers upprepningar
men hör inte längre butikens egna tortyr
och högtalare ut mot gatan
trycker värmevibrerande som dyningar
en monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist
i ditt öra
i ditt öra
du har balanscentrat i ditt öra
så ta det försiktigt..

Du minns när Public Service betydde reklamfritt
nu är det lite mer luddigt i kanten som kvalité
du blir galen på reklampelare
låter dig inte gå ett steg i stan
utan att antastas av tiggare
som kastar kalsonger och förljugna mansideal
i ansiktet och slätas ut och assimileras
i nåt sorts brus som fascism mitt på blanka dan
uppför Avenyns sommardallrande asfalt

fast det var väl väntat på Stans paradgata
upp mot vårt arkitektoniska tredje rike
som Göteborg och kompani och fascism
som elektromagnetiska fält riskerar överslag
som 01 06 15 som orsak och verkan
och tidvatten över pariserhjulshybris

Och det är en tunn hinna mellan apati och uppror
Opium, ditt namn är
monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist

i ligornas årstid.

Det här är ligornas årstid som knock-out-gas
och E6an och husvangnar och pirater lite var stans
och semesterbilister är också ett jävla gäng

Det ekar i radion om koppar och folk är fast
och jag ser på TV om att kyrkor är drabbade

Jag undrar om den här kopparligan
är de som kallar sig humanisterna?
Jag ser nämligen för mitt inre öga
Christer Sturmark som gick från
IT-opportunist till buffel förlåt idiot
stå som en sekulär profet förlåt fanatiker
och slita koppartaket av  alla religioner
med mänskliga muskler som sväller
som en hjärna under en kostym i
trasor som hulken

Han vill exponera de ojämlika religionerna
till förmån för de goda vetenskaperna
när universiteten kämpar med att ge sken
av ett aktivt genusarbete, kvinnliga
ingenjörer (som kvinnliga allting egentligen)
har lägre ingångslön och läkare
är fortfarande biologister
Och Humanister då får vi väl hoppas
såhär i ligornas årstid

för i ligornas årstid går
de verkliga kopparbovarna fria
Vi som slängt tonvis med koppar
som elektriska apparater i ett halvsekel
som 30 procent av all koppar nånsin
tillgänglig i jordskorpan befinner sig nu
i soptippar och som fyllnadsmaterial
under gatorna vi går på.

Jag promenerar i en stad med färre folk i
men med fler ute på den känns det som
och löpsedlarna ljuger som alltid
men mer om ovesäntligheter såhär i ligornas årstid
Svart på vitt gott mot ont
big bang mot en snubbe i långt skägg
inget känns lättare att förstå än det andra
när en står här mitt i min stad
som är ett nöjesfält
i ligornas årstid.

Affes tavla. Kollage med marker, kulspets och blyerts på spårvagnsböter och drivved. Augusti -08.

jag vet bara att det växer svamp där
du stod där och sjöng en fiskarvisa en gång i tiden
när jag var liten och inte visste nåt annat
du hade dina referensramar men jag hade bara gråt

vem var mannen i den grå Volvon?
du kommer aldrig berätta nåt av värde igen
inget skulle kunna förändra det hon hällde över dig
som en spann förädlade skulor

ingen kommer hinna ikapp
startskottet brann av för länge sedan
hälften vore gott nog men det vet hon inte än
där hon står på det hala gröna stålet

är det en ljusning jag ser?
eller är det bara lanternor som kommer in med hopp
hon står där än med sin näsduk i vinden
jag kan inte sluta här

sagor har inga ord utan dig
där du står och ser henne kliva av ut i rummet
här hänger inget i luften mellan stolar
detta är vägs ände

härifrån går vi till fots

som om du jagades av en avgrund
så kutar du röven av dig.

och du svettas så du smälter
samman med de inre klädlagren
och bildar splitterskydd mot omvärlden
trots att kylan borrar sig ut i kroppen
djupare med varje andetag
genom värkande trojanska hästar

din kropp är ett tröghetsmoment
själen kämpar mot i sin strävan

Stan förändras
och du kan inte göra skit åt det.
Bara fly för att aldrig återvända.
Du svär att
isåfall blir det i en kista
som återförenas med
stans grundvatten

En jätte för andra
att bygga sina hem över

Jag tar pendlande kliv över perrongen.
Går liksom försiktigt över tuggumin
som om de vore nedtrampade röksvampar
med kanske några dödliga sporer kvar
jag vill inte att det här ska brytas ned

Det är det enda sättet
att hindra de där
snabba små jävlarna
luftmolekylerna
från att fånga mig
off my guard

De i hast ivägsprätta fimparna
ser lite ut som likdelar
efter en förkolnad fågelskrämma
med svedd halm flyende
likt splattereffekter ur såret