My fingers, they open up like gates when I type [...]
-Anis Mojgani

När jag skriver dikter i datorn
blir det till musiken med ticks
och kloliknande dansande
fingerhänder som nåt mekaniskt

Det är lite som att jag styr nåt
väldigt avancerat som en farkost
det är väldigt tungan rätt i mun
vanskligt och får inte gå fel.

Trots det saknar jag
korrekt fingersättning.

Butikens kyla sväljer dig hel med tusen nålar
Med risk för förkyning står du som en grönsak och
ångar i ett svalfräsht inferno av likriktning
och på en platt-TV dansar Thriller
och du vill skrika se upp
men det är redan försent
Jacko är redan Zombie
som metafor för skivindustrins
strupgrepp om kreativiteten

och allt som ringer i öronen är
en monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist

som reklamlobotomi rensar rent mellan öronen
seså inget farligt köp storbolagens katalog
rätt upp och ner som spotify.
Drönare.

Expiditen är redan där
hon störs av gatutrubarurers upprepningar
men hör inte längre butikens egna tortyr
och högtalare ut mot gatan
trycker värmevibrerande som dyningar
en monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist
i ditt öra
i ditt öra
du har balanscentrat i ditt öra
så ta det försiktigt..

Du minns när Public Service betydde reklamfritt
nu är det lite mer luddigt i kanten som kvalité
du blir galen på reklampelare
låter dig inte gå ett steg i stan
utan att antastas av tiggare
som kastar kalsonger och förljugna mansideal
i ansiktet och slätas ut och assimileras
i nåt sorts brus som fascism mitt på blanka dan
uppför Avenyns sommardallrande asfalt

fast det var väl väntat på Stans paradgata
upp mot vårt arkitektoniska tredje rike
som Göteborg och kompani och fascism
som elektromagnetiska fält riskerar överslag
som 01 06 15 som orsak och verkan
och tidvatten över pariserhjulshybris

Och det är en tunn hinna mellan apati och uppror
Opium, ditt namn är
monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist
monoton repetativ playlist

Ullis tavla. Akryl, marker, kollage och ristningar på containerfynd. Målad i Augusti -08

Vi rör oss i en sån där Matrix-slowmotion
där resten av världen står still
Ni står still när vi tränger oss fram
genom en djungel av frusna luftatomer
och virvlar upp en rakbladshurrikan
av flyers, godispapper och reklamaffischer
som skär genom luften

Kastade spelkort glider försiktigt
genom hudlagren i era frusna masker
Dam, kung, knekt med små små samurajsvärd
lämnar snitt som först kommer blomma ut
när eran flytande kväve-vinter går mot vår
Men vår vinter är ingenting som eran
Vår kommer inifrån

Vår kommer alltid inifrån

Och det är därför vi springer
hur långsamt vi än må göra det
för vi vet att varje atom vi sätter i rörelse
är en ökning i temperatur
och varje händelse är energi
till en kedjereaktion, en kausal kedja
som går från partikel till partikel till vågrörelse
för att landa i era fusionshjärtan

Vi har alla en sol inom oss
Så dela med er av den
och se världen vakna upp
till en morgon, vibrerande
med ringarna i etern decentraliserade
till en P2P-klient i varje själ

Så är vi alla jämlika. Då är vi alla jämlika.
För vi springer inte längre; i ultrarapid
Och ni står inte längre still; separerade från oss
Vi dansar alla tillsammans
i en lagbunden ljuv anarki