Posted in dikter on Okt 6th, 2009
vi står och säger allt med fingrarna som citationstecken
så jag tvingar mig att syna alla minnen efter mutationstecken
Jag faller inåt Mamma. som en man i ökenpiruetter
när Valerie Solanas får mig vilja röka cigaretter
this dust devil must level fast hellre
komma in och röra runt åt det lite bättre
så markerar den här hösten slutet på vår strid
när [...]
Dina tidslinjer kastar sina fingervingar ut från livs leende som
solvindar från glödande skarpa som tuschbågar ur pupiller rinner
bortom bejakande och sträcker känselspröten över min
skakande talande hand läcker med bläcket men kan ändå inte
måla de finaste linjer förstås utav åren och visaste kvinner som
skymtar i skrymslen och rynkor från ögon till rödlocks
från döden så föds nåt [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Med havet i ryggen och himlavalvet tätt an hjässan
sitter jag inför en explosionsinfattad svart spegel
Det var på denna höga plats vi kom till jorden
utan blad att täcka vare sig vårt kött eller orden
och det är här vi ska ströva när allt är över
På samma sätt; frispråkiga i all vår glans bland löven
Genom tunga skyar ska [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Jag hör viskningar om att krig och svåra år ska komma
mumlande ord som inte går att urskilja
men meningen är tydlig
I en Roy Anderssonkänsla
stampar klagokören en ljudmatta
blodig
för din skull
i ditt namn
men ordet är vårt
i evighet
-mannen
och i ditt namn
svär vi eder
ingen längre förstår
och i ditt namn
skriker vi
för allt vi är värda
och i ditt namn
är inget längre heligt
och [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Jag står utom dig
och jag faller
din fasad ligger som en chockvåg
av fotoner mot omvärlden
men du brister
vittrar
Du är inte längre värd att dö för
inte idag och inte för oss
men att döda är en annan sak
för din skull
utan skuld
Vi reciterar:
”Låt den med mest sving
kasta första stenen!”
I en gemenskap av våld kan endast handling tala
och likt jycklarna runt [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Ni är en mur i rött vitt svart.
En Frank Millermur; sammansvetsad av ett stänk blod.
För i er har ni var sin droppe ur samma öppna sår.
En röd kontrast till deras oskuld.
I lika skarp kontrast som er svarta uniform.
En svart kontur till deras blodstänkta linneduk.
Och ni håller ett fast grepp om stålinstrumentet
som [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Vi väller över er
lika våldsamt som tystnad.
Rusande i ultrarapid likt en skenande elefanthjord
med fotsteg som slår i marken med en blixts intensitet
och mycket riktigt följer en storm i vårt spår
en åskvädersskugga backar oss var vi än drar fram
Vi rör oss i en sån där Matrix-slowmotion
där resten av världen står still
Ni står still när vi tränger [...]
