Här står jag då min vän:
En Stranne surrad vid rodret
i en storm genom vilken
inga sireners sång når mitt öra.
Ingen längtan att lämna skeppet
och jag ska förr duka under
i den skummande ocean
som vid sina dyningars barm
närt mig än jag lämnar dig.
Min fågel.
Låt oss gå i skift
som lots genom farvatten
vi känner olika väl.
Med segel slitna i våta [...]
