Posted in dikter on Okt 6th, 2009
vi står och säger allt med fingrarna som citationstecken
så jag tvingar mig att syna alla minnen efter mutationstecken
Jag faller inåt Mamma. som en man i ökenpiruetter
när Valerie Solanas får mig vilja röka cigaretter
this dust devil must level fast hellre
komma in och röra runt åt det lite bättre
så markerar den här hösten slutet på vår strid
när [...]
Dina tidslinjer kastar sina fingervingar ut från livs leende som
solvindar från glödande skarpa som tuschbågar ur pupiller rinner
bortom bejakande och sträcker känselspröten över min
skakande talande hand läcker med bläcket men kan ändå inte
måla de finaste linjer förstås utav åren och visaste kvinner som
skymtar i skrymslen och rynkor från ögon till rödlocks
från döden så föds nåt [...]
strimlade minnen virvlar i magen
rakbladsvassa radmaskar i skithög fart
du kan fånga upp dem två och två
och hålla dem mot gryningsljuset
övertygad om att där finns ledtrådar
försöka pussla ihop dem med varann
men de passar inte ihop nånstans
ett skärpt sinne skulle se ett mönster
som för dig är knappt förnimbart. vagt
de olika remsorna bildar ett sammanhang
men det är utom [...]
Posted in dikter on Jul 10th, 2009
Det kan verka som om
de här dikterna handlar om Göteborg.
Men det gör de inte;
de handlar om oss;
om dig och mig, kära lyssnare.
Det är du lika mycket som jag
som skriver den här historien
där vi står halvkvävda av svetten,
högst uppe på ramberget
bara för att kunna få lite luft.
Vi står och skriker åt skyarna
att ge oss lite åska.
Ge [...]
Posted in dikter on Jan 18th, 2009
Tillägnad Henri Bergson.
Jag ska plöja i världens ansikte min åker
och så ett frö av bläck som ska spira upp
i långa tunna spröt spretande omkring oss
som tidens påstått linjära struktur
och tvinna nåt som når närmre och längre
än traditionellt materiella framställningar
väva ett mjukt tyg att linda in oss i.
Vetenskap kan aldrig beskriva världen.
I motsats till trädet vi [...]
Posted in dikter on Dec 6th, 2008
Dina tidslinjer kastar sina fingervingar ut från livs leende
som solvindar från glödande skarpa som tuschbågar ur pupiller
rinner bortom bejakande och sträcker känselspröten över min
skakande talande hand läcker med bläcket men kan ändå inte
måla de finaste linjer förstås utav åren och visaste kvinner
som skymtar i skrymslen och rynkor från ögon till rödlocks
från döden så föds nåt [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Vi har inte längre nåt öde att uppfylla
det är över nu, för den här gången
den yttersta tiden är inte riktigt inne
men jag har hört dig viska i sömnen
flera nätter i rad
du viskar om hennes återkomst
du viskar vaggvisor för barnen
vi aldrig kommer sätta till världen
den här världen
de är inte för den här världen
på samma sätt som [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Jag hör viskningar om att krig och svåra år ska komma
mumlande ord som inte går att urskilja
men meningen är tydlig
I en Roy Anderssonkänsla
stampar klagokören en ljudmatta
blodig
för din skull
i ditt namn
men ordet är vårt
i evighet
-mannen
och i ditt namn
svär vi eder
ingen längre förstår
och i ditt namn
skriker vi
för allt vi är värda
och i ditt namn
är inget längre heligt
och [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Jag står utom dig
och jag faller
din fasad ligger som en chockvåg
av fotoner mot omvärlden
men du brister
vittrar
Du är inte längre värd att dö för
inte idag och inte för oss
men att döda är en annan sak
för din skull
utan skuld
Vi reciterar:
”Låt den med mest sving
kasta första stenen!”
I en gemenskap av våld kan endast handling tala
och likt jycklarna runt [...]
Posted in dikter on Nov 6th, 2007
Ni är en mur i rött vitt svart.
En Frank Millermur; sammansvetsad av ett stänk blod.
För i er har ni var sin droppe ur samma öppna sår.
En röd kontrast till deras oskuld.
I lika skarp kontrast som er svarta uniform.
En svart kontur till deras blodstänkta linneduk.
Och ni håller ett fast grepp om stålinstrumentet
som [...]
